Det är tre månader sedan min nya ledarhund Chanti kom till mig. Tre månader av frihet och glädje, men också hårt arbete och tvivel. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle behöva lämna tillbaks henne. Puh! Som tur är har den känslan vänt. Även om en såklart aldrig kan veta vad som händer, så känns det som att vi har framtiden för oss. En fin framtid ihop.
Vad har då hänt sen sist jag bloggade? Ja en massa. Chanti har varit med när jag föreläst och modererat stora konferenser. Hon sköter sig verkligen exemplariskt. Och i förra veckan flög vi för första gången. Enligt hundtränaren och fodervärden var det också Chantis flygdebut. Hur gick det då?
Jag hade en ledsagare med som visade vägen på Bromma flygplats. Chanti följde efter och gick så fint, trots att flygplatsen vimlade av folk och spännande saker som lätt kan distrahera en hund. Det var bara vid ett tillfälle som hon tappade bort sig. När en annan hund korsade hennes väg. Annars gick det strålande. Likaså själva flygresan. Flygbolagen brukar blocka första raden för mig och min ledarhund om de kan. Det gjorde de även nu. Det var ett mindre högt brummande plan, men Chanti la sig lugnt ner. Tittade sig något förvirrat omkring när planet lyfte, men sedan var hon som vanligt, det vill säga cool. När vi anlände Ängelholm berömde flygvärdinnorna henne och gissa om matte var stolt …
Nekad inträde på restaurang
Men sedan hände en tråkig sak. Något som händer ledarhundsförare allt för ofta. Väl framme i Helsingborg (åkte taxi från Ängeholm) tänkte jag och min ledsagare att vi skulle få i oss lite mat. Valet föll på en restaurang med libanesisk och grekisk mat. Men någon sådan mat blev det inte. Jag var nämligen inte välkommen med min ledarhund. Trots att andra regler råder för ledarhundar, som är ett hjälpmedel och fastän vi förklarade alltihop fick vi inte vara kvar. På kvällen skrev jag om incidenten på sociala medier. Som i sig blev extra tragikomisk eftersom jag var i Helsingborg för att moderera en konferens om mänskliga rättigheter. Mina inlägg resulterade i delnignar, kommentarer och i dagsläget 44 700 visningar på linkedin. Helsingborgds dagblad skrev en artikel. Se här:
https://www.hd.se/2017-10-03/tvingades-lamna-krogen-ledarhunden-var-inte-valkommen
Det som upprör mig mest är att den personalansvariga från restaurangen, säger att det fanns en anonym allergiker bland kunderna. Det berättade han aldrig för oss. Känns som att han hittade på det när tidningen tog kontakt. Vi erbjöd oss att sätta oss i en del av lokalen, där nästan inga människor satt. Det brukar vara en bra lösning ifall det finns allergiker. Men vi var ändå inte välkomna. Jag vill också göra er uppmärksamma på att få människor är så allergiska att de inte kan vistas i sama lokal. Det finns en överenskommelse mellan allergiker och ledarhundsförare som bl.a handlar om smarta lösningar och att båda parter ska vara välkomna. Hur som helst … Nu har jag anmält restaurangen till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Se här:
https://anmalningstjansten.se/anmalningar/restaurang_mezo_storgatan_helsingborg_2017-10-02
Tomatapport och födelsedag
Många skratt har det också blivit sedan sist jag bloggade. Som när jag argt stampade till i marken, när Chanti inte lydde. Ja till min stora förvåning stampade jag rätt i en vattenpöl. Fniss fniss …
Chanti är riktigt haj på apport. Gissa om jag blev imponerad den där morgonen när jag tappade en liten tomat på golvet. Med betoning på liten. ”Apport” sa jag och hon sprang direkt och hämtade tomaten. Ja utan att äta upp den. Wow! Säger jag bara. För som bekant är labradorer väldigt matglada. Ja som sagt Chanti imponerar.
Att ha en ledarhund som är bra på apport är super! I veckan har hon apporterat en tesil, ett skohorn och allt som oftast mina morgontofflor.
Hurra för Chanti 3 år!
Chanti har också fyllt år. Hon är nu tre, hurra! Det blev lite gott att äta och så firade vi genom att gå på jubileumsfest för FQ Kvinnor och funktionshinder, en förening som firade 20 år. Inte dumt att omge sig av en massa coola funkis-kvinnor denna dag och såå skönt att våga ta sig dit och hem med tunnelbanan på egen hand, tack vare Chanti.
Häromdagen firade vi Chantis födelsedag lite till. Då vi hittade den perfekta presenten. En liten leksaksdrake som piper. Först verkade Chanti skeptisk. Men nu leker hon gärna med den, även om grisen är den klara favoriten.
Sociala medier