Äventyr med ovisst slut

Att få en ledarhund är bokstavligen ett äventyr. Ett äventyr med ovisst slut. Jag och min fyrbenta vän börjar känna varandra allt bättre, men jag är bekymrad. Hon gillar nämligen inte att lämnas ensam. Nu tänker ni kanske att en ledarhund jämt är med sin förare, alltså husse eller matte. Jo visserligen till stor del, men såklart måste även en ledarhund kunna klara sig själv. Exempelvis om jag är på annan ort, får ledarhunden kanske stanna hemma eller på hotellrummet medan jag arbetar.

Alla ledarhundar tränas och testas för att klara vara ensamma. Trots det finns det ledarhundar som har problem med det i början när platsen och matte/husse är ny och innan ledarhunden känner sig helt trygg. Så verkar fallet vara med min ledarhund. Tyvärr måste jag säga. För efter att hon lämnats ensam en kort stund ylar hon till och skäller. Och jag som precis börjat få ordning på hennes tempo. Inte det här med … inte bra! Inte bra alls!

Att en måste arbeta hårt med sin ledarhund, särskilt i början är ingen nyhet. En får räkna med fel, att en går vilse och att missförstånd sker. Däremot trodde jag aldrig att jag skulle behöva tampas med problemet att lämna ledarhunden på egen hand.

Tack och lov får jag stöd i det här. Jag har fått tips från ledarhundsverksamheten. Bland annat måste jag öva på att lämna henne ensam hemma kortare stunder, så som en brukar träna en valp. I helgen kommer en av instruktörerna hit för att hjälpa mig vidare. Vi ska även testa något slags hormon som tydligen ska lugna hunden. Med andra ord sätts alla resurser in. Kommer det att hjälpa då? Det kan ingen svara på i dagsläget. De flesta hundar vänjer sig, men undantag finns.

I veckan drog arbetet igång efter semestern och det är underbart med en ledarhund vid min sida. Någon som gör att jag tar pauser och kommer ut. Att enkelt ta tunnelbanan till stan för ett lunchmöte och slippa krångel med färdtjänst. Jag älskar den friheten! Och ni som följt min och Chantis resa, har nog förstått att vi också gillar varandra. Gillar att jobba ihop. Ja om en ändå kunde tala till hundar … eller till högre makter. Jag hoppas verkligen att vi får fortsätta resan tillsammans, men jag är som sagt bekymrad …