Jag liksom många andra har länge varit kluven till Almedalen. Ett slags dubbelmoralens demokrati, som jag skulle vilja utrycka det. År efter år har politikerveckan arrangerats i otillgänglig miljö och för de som har råd att åka dit. Med andra ord exkluderas en hel del människor och hur demokratiskt är det? När det ofattbara dessutom hände i år att Nordiska motståndsrörelsen fick tillstånd att vara på plats fick jag nog. Ja jag fick nog, ändå valde jag att åka. Varför?
Redan på min andra dag i Almedalen var jag slut. Inte bara för att det var mycket folk och många intryck. Nej, för att intrycken i sig var jobbiga att tacklas med. Här punktar jag några exempel:
– På ett seminarium om kultur och mångfald lyftes enbart aspekten utländsk bakgrund. När ska ett helhetsgrepp tas? Varför jämt en fråga i taget?
– Folk jag mötte på mingel och på gatan var överlag vita, med svenska namn och akademiska utbildningar och statusjobb. Var tog alla andra vägen?
– Fyra riksdagspartier (Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet) valde att inte syntolka sina tal.
– Sabina Rasiwala, Svt:s HR- och kommunikationsdirektör pratade om att de försökt anställa fler med utländsk bakgrund, men att rekryteringsföretaget inte hittat några passande kandidater. När ska Svt och andra företag förstå att även rekryteringsföretagen brister i kunskap om mångfald.
– En vän och rullstolsanvändare , fick vända i dörren då seminariet hon ville gå på plötsligt flyttat till en lokal med trappor. Få förstår vilka konsekvenserna kan bli när ett event flyttas från tillgänglig till otillgänglig lokal.
– Hutlösa priser för boende. Folk sov på madrasser på golvet. Att inte alla har råd eller kan sova på en madrass pga hälsan, verkar en glömma bort.
– Unga hörselskadade och Hörselskadades riksförbund, bekräftade att det fanns fler hörslingor på årets seminarier, men att få var inkopplade och därmed obrukbara.
Visst var det härligt att möta vänner och utbyta erfarenheter med nya människor. Men flertalet gånger under veckan ställde jag mig ändå frågan – varför är jag här? Först i fredags under Mångfaldsparaden fann jag svaret.
Mångfaldsparaden i Almedalen
Wow och heja Mångfaldsparaden! Tack RFSL som anordnade paraden. Viktigare än någonsin just i år. Jag har aldrig varit med om något liknande. Med hatet så nära inpå. Och så paradens enorma kärlek – kärlek som övervinner allt. ”Jalla, jalla kärlek åt alla” ropades det över Visbys gator och styrkan jag kände var total.
Se och dela RFSL:s film om paraden:
https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10154591911842301&id=110605492300&refid=52&__tn__=C
Det var där i människohavet som insikten kom. Jag är i Almedalen för att jag kan – för att jag tillskillnad från många andra har möjlighet att åka. Därför kan jag också prata för dem som inte kan. Synas för de som inte syns och lyfta frågorna som inte annars lyfts. Med det inte sagt att jag fortfarande tycker att Almedalen, i nuvarande form, är en skam.
Många menar att Almedalen sjunger på sin sista strof medan andra säger att det har en sagt i flera år och ändå pågår Almedalen. Inte förrän i framtiden kommer vi att se hur det blir. Själv skulle jag önska ett annat Almedalen – ett Almedalen som flyttar runt på olika orter från år till år. Ett Almedalen som självklart säger nej till nazister. Ett Almedalen som helt enkelt lever upp till orden ”Jalla, jalla kärlek åt alla”.
Bild: Paneldiskussion där jag deltog
Positivt var min medverkan i Swedavias panel om Universell Design, en
förutsättning för ett inkluderande samhälle.
Bild: Från Mångfaldsparaden i Almedalen.
Film från Mångfaldsparaden i Almedalen. Vi ropar slagorden: #Inga
rasister på våra gator”. För att se filmen klicka här.
Bild: på oss Mångfaldsföretagare efter vårt frukostseminarie i Almedalen. Alla iklädda t-shirten #Jagärhär
Sociala medier