Tre veckor har gått sedan jag rapporterade om nya ledarhunden. Jag har helt enkelt inte orkat eftersom det varit så kämpigt.
En vecka har passerat sedan min nya ledarhund kom. Och i fredags lämnade hundinstruktören oss på egen hand. Hur har det gått?
Att få en ledarhund är omtumlande. Det är som att få en ny familjemedlem och arbetskamrat på samma gång. Vad har då hänt sedan hon kom i måndags?
Jag sitter på balkongen när sms:et kommer från hundinstruktören. En timmes bilresa kvar. En timme kvar innan jag ska få möta min nya ledarhund.
I nästa vecka, onsdagen den 26:e april är det internationella Ledarhundens dag och i år firar jag utan ledarhund. För som många av er vet, fick min första ledarhund Duncan ”somna in” i höstas.
Livet kan vända så fort. För en månad sedan firade jag och min ledarhund sju år som ledarhundsekipagé och i förra veckan tvingades jag ta farväl av min älskade vän och vägledare.
Att en kan känna en sådan enorm kärlek för en hund, hade jag ingen aning om. Idag vet jag. Det är sju år sedan min ledarhund kom till mig.
Jobbmötet är bokat sedan några veckor tillbaks. Det ska hållas i Vingåker och planen är att åka dit och hem samma dag. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort.
Många känner osäkerhet och har dålig kunskap om vad en ska tänka på när en möter en ledarhund. Här kommer några punkter som är bra att ha koll på.
Prenumerera på nyhetsbrev från Unique Power och få inspiration och tips i arbetet med funktionsmångfald och inkludering direkt till din e-post.
Sociala medier