Att vandra som blind

Fyra personer står utomhus på i en grönskande vildmark och tittar ut över en vacker vattenström. Alla har packning på ryggen och två stycken håller i gångstavar. Anna står i mitten i svarta kläder intill en man med röd tröja och svart keps. Intill står en mörkklädd tjej och en man i hatt och gula byxor. I bakgrunden syns fjälltoppar.

Hur är det att vandra när man inte kan se de vackra vyerna? Hur vet man var man ska sätta fötterna när man inte ser stenar, rötter och spång? Frågorna var många från människor runtomkring, när jag bestämde mig för att jag skulle vandra i somras.

En vår i äkta Unique-Power-anda

Tre kvinnor sitter bredvid varandra på varsin stol. I mitten ligger en ledarhund i vit sele. Rummet ser ut som en tv-studio med grå stor matta och lila ljus på draperier bakom. Stina har blå kostym och byxor, jag röd kjol, svart skinnjacka, Hélène svarta skinnbyxor, beige kostymjacka. Vi har alla ljust blont hår.

Hurra! Färdigvaccinerad möter jag sommaren med stor glädje och tittar tillbaks på en fantastisk vår. Jag erkänner att jag varit dålig på att blogga, men får skylla på allt annat spännande som upptagit min tid.

Hur blir du mer inkluderande och hållbar?

Jag föreläser digitalt 31 november sittandes i soffan hemma. Jag har på mig en svart väst, vit skjorta, headset med mikrofon. Framför mig till vänster syns en svart laptop och en videolampa. I bakgrunden står julpynt och ljusstakar i ett fönster.

När jag förstod att jag skulle bli blind, trodde jag att livet var slut. För inte kan man väl göra något utan syn? Att jag några år senare skulle bli Sveriges och troligen världens första blinda filmrecensent, hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Att personer som inte ser ens tittar på Tv och film, hade jag föga kunskap om. Varför? Jo, för att jag inte kände någon som var blind.

Min önskelista inför 2021

Svartvit bild, Jag står inomhus med köket som bakgrund iklädd boxningshandskar och t-shirt. Håret är uppsatt i hästsvans och jag ser taggad och glad ut.

År 2020 går mot sitt slut. Ett tufft och annorlunda år för oss alla. För mig ett år av skov i min reumatism och förlust av en nära vän. Här följer en summering av mitt 2020, men också min önskelista inför 2021.

Ida – för alltid i mitt hjärta

Närbild på mig och Ida leendes. Ida i rödfärgat kort hår, glasögon och svart tröja. Jag i svartgrå-mönstrad kappa, långt blont hår med lugg och bärandes ryggsäck.

Älskade vän! Så kom det där samtalet som jag fruktat för, men hoppades skulle dröja länge än. Det gör så otroligt ont att du är borta.

3 viktiga tips i mötet med en ledarhund

Vinterbild. Anna iklädd svart jacka och mössa med ledarhund på perrong.

Hurra för alla fantastiska ledarhundar runtom i världen! Idag är det sista onsdagen i april, vilket betyder den internationella ledarhundsdagen. Jag vill skicka en massa kärlek till alla er som så hängivet ägnar er åt arbetet med ledarhundar, som exempelvis uppfödare, fodervärdar, dressörer, instruktörer och veterinärer. Sedan vill jag förstås hylla och ge kärlek till alla ledarhundar och särskilt till mina två egna.

Alla vinner på inkludering.

Foto på Anna när hon modererar seminarie om inkludering för Inclusion Academy. På bilden syns även föreläsaren Ergin Özdemyr och en teckenspråkstolk.

Det var först efter avklarad praktik som jag fick höra sanningen. Att min handledare på radion varit ytterst skeptisk över att ta emot mig som praktikant. ”En blind kan väl inte jobba, trodde jag. Men så fel jag hade”.